DEl 4-Hemresan

När vi börjar känna oss nöjda med intervjun tänker vi över det faktumet att vi precis träffat en av romantikens främsta författare, och dessutom fått lov att intervjua henne. Att hon tog in tre stycken helt främmande personer i sitt hus och lät dem samtala med henne är någorlunda ofattbart. Vi tackar henne väldigt mycket, men hon avfärdar det och tackar själv för att vi visar intresse för hennes litteratur. Hon säger att det är en väldigt skön känsla när folk kommer fram och berättar varför de uppskattar hennes verk eller undrar över hennes liv. Med ett hjärtligt tack går vi skilda vägar, och för vår del bär det av tillbaka till kraschplatsen för att se ifall ballongen går att få igång igen. På vägen dit ser vi en man sitta på en bänk och se väldigt fundersam ut. Han mumlar för sig själv och i förbifarten hör vi lite av vad han säger.

- Jag har hittat någon sorts varmluftsballong, men den är olik de jag brukar flyga med. Hur ska jag kunna lösa det här? Tänk, Charles, tänk!

När han nämner namnet Charles i sammanhanget varmluftsballonger och flygandet av dessa, reagerar en av oss och kopplar att det måste vara Charles Green. Vi startar en konversation med honom och det visar sig att våra aningar stämde. Han går med på att hjälpa oss med att reparera ballongen så länge han får lov att skissa av den först. Då vi inte har många andra val bestämmer vi oss för att tacka ja till förslaget.

Ett par dagar senare är Charles äntligen färdig med reparationerna och sin skiss, och vi kan försöka åka tillbaka till vår egen tidsålder. Dock har vi ingen aning om hur.

Vi hoppar i ballongens korg och lyfter sakta från marken medans Charles, tillsammans med en nykommen Mary Shelley, vinkar frenetiskt till oss.

Våra tidigare erfarenheter med ballongfärden får oss att pröva att flyga över molnskiktet igen. När detta är gjort, kommer vi säkerligen hem igen. Efter första turen över molnen ser vi byggandet av Eiffeltornet, vilket betyder att vi definitivt är på rätt väg. Andra turen får radion att spraka till, och ett kort inslag om en kris i Ukraina kan höras. Vi är alltså tillbaka.

Glädjen fyller oss, och vi sänker sakta vår altitud medans vi försöker hålla inne alla glädjesprång och liknande. Även om resan var väldigt intressant, och vi fick lära oss mycket om en av romantikens främsta författare på en personlig nivå, var den väldigt påfrestande och tärde mycket på våra psyken. Att äntligen vara hemma igen känns otroligt skönt och lugnande, med vi kommer alltid ha med oss våra minnen av resan samt våra nyfunna kunskaper.
Av: Rasmus

DEL 3-Intervjun

– Berätta om ditt liv som författare och varför du började skriva?

– Jag tror att min uppväxt har haft en stor påverkan till mitt intresse att skriva. Jag vet att min mor, Mary Wollstonecraft, var en feministisk filosof men också en författare. Min far, William Godwin, var också författare och jag antar att både intresset och talangen för skrivande har förts vidare av båda mina föräldrar. Jag fick tyvärr aldrig lära känna min mor då hon dog tio dagar efter mid födsel men jag har genom hela min uppväxt läst hennes arbeten för att få en bättre inblick i hur hon var som person. Min far fick på egen hand uppfostra och undervisa mig vid sidan av hans arbete. Jag hade ständigt tillgång till hans mycket omfattande bibliotek och jag träffade ofta många av de välutbildade besökarna som min far mottog i vårt hem. När jag var 15 år skickades jag av ekonomiska skäl till Skottland för ass bo hos filosofen William Baxter och hans familj. Det var under den vistelsen jag träffade min blivande man Percy Shelley som också är författare. Alla dessa händelser tror jag har påverkat mig och lett mig dit jag är idag. Jag har ju trots allt växt upp och tillbringat större delen av mitt liv tillsammans med andra författare.

– Hur fick du idén till Frankenstein?

– Idén till Frankenstein fick jag sommaren år 1816, två år före jag gav ut den som färdig roman. Jag spenderade sommaren i Geneve, Schweiz tillsammans med min man, Percy Shelley, hos några författarkollegor. Om dagarna brukade vi åka ut till en närliggande sjö för att få lugn och ro till vårt skrivande och om kvällarna umgicks vi. Det blev tyvärr många regniga dagar den sommaren som vi var tvungna att stanna inne. Då diskuterade vi allt mellan himmel och jord, bland annat diskuterade Erasmus Darwins forskning och experiment. Darwin var en läkare och botanist som i slutet av 1700-talet var väldigt uppmärksammad för sina unika experiment. Experimenten gick ut på att ge liv åt förlamade och döda kroppsdelar. På kvällen hade det slutat regna och vi bestämde oss för att åka ner till sjön. Vi tog med oss en tysk skräckhistoriebok som vi läste högt ur men kom efter en stund på idén att själva skriva varsin skräckhistoria. Jag kom själv inte på någon historia den kvällen men fick ta del av de andras. Samma natt hade jag en sorts vakendröm om Darwins experiment och fick då idén till att skriva Frankenstein.

 – När du först publicerade boken valde du att kalla den ”Frankenstein; eller, den moderne Prometheus”, vem är Prometheus och vad har han med Frankenstein att göra?

– Prometheus var en av gudarna i den grekiska mytologin. Hans bror, Epimetheus, hade till uppgift att ge varje djur positiva egenskaper. När det var människans tur fanns det ingen egenskap kvar att ge. Prometheus som gillade människan och tyckte att hon dominerade alla andra djur, bestämde sig då för att ge människan en gåva som inget annat djur hade. Han stal då elden från gudarna och överlämnade den till människorna. Stölden gav upphov till att både Prometheus och människorna blev utsatta för gudarnas vrede. Prometheus straff var att bli upphäng vid en klippa där en örn om och om igen hackade ut hans lever eftersom den ständigt växte ut igen. Man säger idag att det är tack vare honom som elden finns. Jag valde att använda mig av namnet Prometheus av den orsaken att jag tycker denna historia har många likheter med Frankenstein. Frankenstein agerar Prometheus i en modernare version därav namnet ”den moderne Prometheus”. I min roman lyckas Frankenstein få kontrollen över något som endast gudarna tidigare kunnat; liv och död. Precis som Prometheus stal elden från gudarna, stjäl Frankenstein förmågan att styra över liv och död. Prometheus och människorna blev efter stölden straffade för sitt brott precis som Frankenstein och människorna runt honom blir straffade för att ha tagit kontrollen över skapandet av liv. Frankensteins monster dödar hans närmaste familj och vänner och vetskapen om att det är han som snart står på tur blir ett stort lidande.

– Vilket är/ Vad är budskapet i Frankenstein?

– I Frankenstein finns det inte endast ett budskap som löper genom hela boken utan flera olika budskap. Jag vill bland annat kritisera upplysningens idéer om vetenskap och experiment. Under upplysningstiden ifrågasattes tidigare kunskap som inte kunde beläggas naturvetenskapligt. Man ville experimentera med allt och alla för att få insikt i naturens alla element. Man ville få full kontroll över naturvetenskapen och tillslut kunna bemästra naturen. Jag vill påvisa att man bör ta ansvar för sina egna handlingar och inte försöka att kontrollera eller bemästra naturen utan att tänka på vilka följder det kan få. Ett av mina andra budskap är att alla ska behandlas lika. Boken handlar om hur vi människor agerar när vi möter någon som är annorlunda. Frankensteins skapelse är till en början god och vill inte göra någon illa, bara bli accepterad. Men på grund av människornas illa behandling blir han ond. ”Hela byn kallades dit. Somliga flydde, andra angrep mig med stenar och alla storters kastvapen, och ordentligt mörbultad flydde jag utåt landsbygden och tog min tillflykt till ett lågt alldeles tomt skjul.”  Än idag händer det ofta att vi behandlar någon illa på grund av att dem är annorlunda. Jag vill föra vidare budskapet att alla är lika mycket värda. Ett tredje budskap är att jag vill visa att alla behöver gemenskap och kärlek. Man ska ta hand om sina vänner och sin familj för utan dem kan livet bli outhärdligt. ”Men var fanns mina vänner och släktingar! Ingen far hade sett på mig som barn, ingen mor hade lett mot mig och smekt mig, och om de hade funnits, så var hela mitt förflutna liv nu bara en tom fläck av vilken jag ingenting kunde urskilja. (…) men jag lärde mig att det bara fanns ett sätt att undkomma smärtsamma känslor, och det var döden, som jag fruktade ehuru jag ännu inte förstod vad den innebar”

– Vad skulle du säga är det stiltypiska som representerar ditt skrivande och din tidsepok?

– Jag skrev Frankenstein under Romantiken som var en slags protest mot upplysningstiden. Under upplysningstiden trodde man att människan skulle uppnå äkta sanning genom vetenskap och sunt förnuft, under romantiken kritiseras detta tankesätt och vi menar istället att människan når äkta sanning genom känslor och drömmar. Som jag tidigare sagt i mitt budskap kritiserar jag upplysningen i Frankenstein vilket är stiltypiskt för romantiken. Den största skillnaden mellan Frankenstein och romaner som skrivits under upplysningstiden är att jag använder mig av min fantasi och skriver inte endast utifrån fakta och vetenskap. Jag ville med min roman väcka känslor, underhålla och skrämma läsarna. För att göra det använder jag mig av noggranna känslo-, miljö- och personskildringar. ”Kallsvetten betäckte min panna, mina tänder skakade och jag darrade i varje lem. Då fick jag se den eländige, det fasansfulla monster jag skapat, i månens svaga, gula sken, som silade in genomfönsterluckorna”. Jag använder ett mystiskt och dystert skrivsätt med romantikens stiltypiska drag, såsom mörka nätter, dunkla kyrkogårdar, grymhet, galenskap och övernaturlighet. Under romantiken blev natten och mörkret en flykt bort från den grymma verkligheten. Fantasin fick flöda fritt och vi fick chansen till att fundera fritt över sådant som inte existerade. ”Mörkret hade ingen makt över min fantasi, och en kyrkogård var för mig ingenting annat än en plats för kroppar som berövats livet och efter att varit vackra och starka nu blivit föda för maskarna”.

Av:Elin 

Del 2- förberedelse

När vi är på väg hem till henne och lägger upp en plan på hur intervjun ska se ut så byggs våra förväntningar upp och vi hoppas få reda på hur hon har växt upp och vad som kan ha påverkat hur och varför hon började skriva skräckhistorier. För att få reda på så mycket som möjligt planerar vi vad som behöver frågas. Lyckligt vis så har vi precis lärt oss mycket om de olika tidsepokerna. Då lärde vi oss att romantiken som vi nu befinner oss i var den tid då många blev besatta av vissa litterära verk och de flesta författarna tyckte inte att forskning och förnuft var tillräckligt för att ge en inblick i verklighet och människan samt att man kände en stor samhörighet med naturen.

Under romantiken växte skräcken fram och 1797 föddes en liten flicka vid namn Mary Wollstonecraft Godwin. När hon senare växte upp så gifte hon sig och blev då Mary Shelley som senare växte upp till att bli en stor författare. Hennes mest kända verk är Frankenstein, den handlar om en vetenskapsman vid namn Viktor Frankenstein som är väldigt intresserad av hur kroppen är uppbyggd och han börjar därför studera anatomi och funderar på bland annat livets uppkomst. Han bestämmer sig då för att försöka ge liv åt en varelse med hjälp av elektricitet. Han ger varelsen liv men experimentet blir ändå misslyckat eftersom att han efter det var gjort ångrar sig och inser att ett monster har skapats. Han flyr från platsen och monstret vandrar omkring i ensamhet och försöker lära känna folk men till sin förskräckelse så blir han inte accepterad och han vill hämnas på sin skapare.

När vi kommer fram till ett stort, skrämande hus och förstår att det är hennes börjar vi tvivla på om intervjun egentligen var en så bra idé. Med tanke på hur hon har skrivit Frankenstein så blev vi lite rädda och undrade vad vi hade gett oss in på. Vi går in och på insidan kan man se vart hon har fått sin inspiration ifrån. Det är mörkt och lite kyligt, det är dammigt och hänger spindelnät i nästan varje hörn. Mary möter oss och vi leds upp på övervåningen i en knarrande trappa till hennes arbetsrum.

DEL 1-Resan dit

Det är en solig sommardag i juli, och vi är på väg till ett fält strax utanför vår lilla stad. Vi har vunnit en flygtur med en varmluftsballong! När vi kommit dit ser vi den stora, fina ballongen och får en snabbkurs i säkerhet innan vi stiger i korgen. Ballongen lyfter och vår resa påbörjas. Det finns en radio i korgen som spelar ett par gamla sommarplågor. Efter en timme eller två börjar det bli stormigt, regnet öser ner och vår luftballong tar väldigt mycket stryk av det hårda vädret. Vi tvingas därför att flyga ovanför molnen för att undvika de extrema förhållandena. Helt plötsligt börjar vi förlora höjd och när vi kommer under molnen igen upptäcker vi att att stormen är försvunnen. Vi kommer närmare och närmare marken och det känns inte som vanligt. Det är mörkt, men denna gången är det ett mörker förknippat med död och krig. Vår radio sprakar till och vi hör någon skrika på ett språk som låter som tyska. Vi ser ryska soldater rusa fram förbi vår ballong och ner i skyttegravar. Paniken slår oss och vi försöker desperat flyga iväg samtidigt som ett flygplan med järnkorset på sidan flyger förbi när vi sakta stiger upp mot molnskiktet.

När vi väl kommit över molnskiktet upphör allt ljud. Allt är helt tyst. Helt plötsligt får radion in en annan signal och vi hör vad som verkar vara den olympiska hymnen. När vi väl kommer ner ser vi en stor arena gjord av marmor, fylld med folk, och vi förstår att det är de första olympiska spelen i modern tid vi ser. Vi har alltså tagit oss till 1896, hur det nu är möjligt. Det hade varit kul att kolla på OS men ballongens gas är näst intill helt slut och vi blir tvungna att försöka ta oss tillbaks samma väg som vi kom. Väl ovanför molnen väntar vi spänt på vad som kan hända oss när vi kommer under. Vi ser en stor byggnad; något som liknar en katedral. Vi kan inte längre styra ballongen och vi kraschar. Radion som tidigare talat om vart vi befunnit oss har gått sönder och vi har ingen aning om var vi är. När vi väl kraschat ser vi att katedralen är St. Paul’s Cathedral, och vi drar därmed slutsatsen att vi nu befinner oss i London.

En bit bort från platsen vi kraschade sitter en kvinna på en bänk och skriver helt oberört. Hon ser upptagen ut men vi måste ta reda på vart vi är och hon är den enda personen i närheten som vi kan fråga. Vi försöker prata med henne men hon verkar frånvarande. Tillslut får vi kontakt med henne och presenterar oss. Vi berättar hur vi kom hit och undrar om hon kan tala om var vi är och vilket år det är. Hon presenterar sig som Mary Shelley och vi känner igen namnet. Under tiden som hon bekräftar att vi är i London och berättar att året är 1825 så hinner vi koppla vart namnet har nämnts.  När vi förstår att det är Mary Shelley, författaren till succéromanen Frankenstein, så frågar vi henne genast om hon är villig att ställa upp på en intervju. Hon svarar ja och säger att det bara är roligt när någon är intresserad av hennes arbeten och ber oss att följa med hem till henne för att se var hon annars brukar sitta och skriva.
Av: Rasmus, Elin och David