När vi börjar känna oss nöjda med intervjun tänker vi över det faktumet att vi precis träffat en av romantikens främsta författare, och dessutom fått lov att intervjua henne. Att hon tog in tre stycken helt främmande personer i sitt hus och lät dem samtala med henne är någorlunda ofattbart. Vi tackar henne väldigt mycket, men hon avfärdar det och tackar själv för att vi visar intresse för hennes litteratur. Hon säger att det är en väldigt skön känsla när folk kommer fram och berättar varför de uppskattar hennes verk eller undrar över hennes liv. Med ett hjärtligt tack går vi skilda vägar, och för vår del bär det av tillbaka till kraschplatsen för att se ifall ballongen går att få igång igen. På vägen dit ser vi en man sitta på en bänk och se väldigt fundersam ut. Han mumlar för sig själv och i förbifarten hör vi lite av vad han säger.
- Jag har hittat någon sorts varmluftsballong, men den är olik de jag brukar flyga med. Hur ska jag kunna lösa det här? Tänk, Charles, tänk!
När han nämner namnet Charles i sammanhanget varmluftsballonger och flygandet av dessa, reagerar en av oss och kopplar att det måste vara Charles Green. Vi startar en konversation med honom och det visar sig att våra aningar stämde. Han går med på att hjälpa oss med att reparera ballongen så länge han får lov att skissa av den först. Då vi inte har många andra val bestämmer vi oss för att tacka ja till förslaget.
Ett par dagar senare är Charles äntligen färdig med reparationerna och sin skiss, och vi kan försöka åka tillbaka till vår egen tidsålder. Dock har vi ingen aning om hur.
Vi hoppar i ballongens korg och lyfter sakta från marken medans Charles, tillsammans med en nykommen Mary Shelley, vinkar frenetiskt till oss.
Våra tidigare erfarenheter med ballongfärden får oss att pröva att flyga över molnskiktet igen. När detta är gjort, kommer vi säkerligen hem igen. Efter första turen över molnen ser vi byggandet av Eiffeltornet, vilket betyder att vi definitivt är på rätt väg. Andra turen får radion att spraka till, och ett kort inslag om en kris i Ukraina kan höras. Vi är alltså tillbaka.
Glädjen fyller oss, och vi sänker sakta vår altitud medans vi försöker hålla inne alla glädjesprång och liknande. Även om resan var väldigt intressant, och vi fick lära oss mycket om en av romantikens främsta författare på en personlig nivå, var den väldigt påfrestande och tärde mycket på våra psyken. Att äntligen vara hemma igen känns otroligt skönt och lugnande, med vi kommer alltid ha med oss våra minnen av resan samt våra nyfunna kunskaper.Av: Rasmus
Romantiken- Mary Shelley: Analysen var bra och man fick verkligen veta kopplingen till boken och epoken. Fascinationen för det mörka och hemska under romantiken speglas väl.
SvaraRaderaDet var roligt att få veta mer om Mary Shellys bakgrund. Man får verkligen insikt till varför hon skrev sin roman; hon tyckte att upplysningen gått för långt och hon ville att andra skulle få veta det. Precis som den författare vi skrivit om, Goethe, har hon låtit sin fantasi flöda. Hon visar tydligt sin egen åsikt om att man ska få lov att fantisera och låta vissa saker vara ett mysterium. Då Goethe och Shellly levde under samma epok finns det en del likheter. Ett exempel på detta är att de båda har använt sig av romantikens typiska karaktärsdrag, så som skräck, romantik och känsla. Men framförallt skrev de för att underhålla läsaren och för att visa upp sina åsikter. Kombinationen vetenskap (frankenstein som experimenterade) och monster blev på något vis en mix av upplysningens experimentella intresse och romantikens kännetecknande fantasi. Även ett typiskt drag att dr. Frankenstein utnyttjar naturens krafter för att väcka liv i sitt monster.
/Amanda, Freja, Michaela
Precis som ni skriver i er text så är detta verk mycket typiskt för romantiken, Shelley skriver om döden och hela boken är i princip kritik till upplysningens tid och kunskapsideal. Shelley framställer Frankenstein som en i grund och botten god person som egentligen inte vill något ont, men den ”hemska” vetenskapen förleder honom. Om man bara läst fösta delen av denna bok skulle man kanske till och med inte anse denna vara alls kritisk mot föregående epok, snarare tvärtom;
SvaraRadera”Jag lärde mig anatomi, men det räckte inte. Jag måste också studera människokroppens naturliga nedbrytning och förstörelse.”
”Jag stannade, undersökte och analyserade varje moment i den orsaksföljd, som växlingen mellan liv och död exemplifierade…”
Dessa båda exempel är något som ur kontext kan tolkas som mycket motstridigt till de romantiska idealen och denna forskningsprocess är väldigt typiskt naturalistisk, men då man läser vidare märker man att det egentligen är ett sorts hån mot denna metod.
Vi finner det även mycket intressant hur Shelley först i början av texten tydligt visar att Frankenstein inte är någon lättskrämd typ;
”Min far hade varit mycket noga med min uppfostran och hållit särskilt på att jag inte skulle få några övernaturliga skräckscenarion. Jag kan inte minnas att jag någonsin darrat då jag hört en vidskepelsehistoria eller varit rädd för att se spöken”
Senare i boken använder sig Shelley av att läsaren nu vet hur hårdhudad Frankenstein är för att tydligare påvisa hur otroligt förskräckligt monstret verkligen är.
Precis som Don Quijote är Frankenstein skriven på prosa men Shelley använder mycket mer miljö- och känslobeskrivningar än vad Cervantes gör, något som även detta är mycket tidstypiskt för romantiken. En annan likhet är att de båda böckerna är skrivna för att på något sätt kritisera föregående tid och värderingar som hör till dessa. Cervantes driver med riddarromanerna som är typiska för medeltiden, och Shelley med forskning och naturvetenskap, dock så skiljer sig sättet de framför kritiken på mycket starkt de två verken emellan. Cervantes gör det med humor och med avseende att underhålla, Shelleys kritik är hårdare och syftar till att sätta skräck i människor. Prometheus, den grekiska guden verkar också haft en väsentlig del i framställningen av Frankenstein. Den grekiska mytologin hade en stor roll under antiken, och renässansen ville på många sätt återuppliva de antika idealen men trots detta så låg inte fokus på tron här.
Mycket bra analyserat och intressant läsning!
/Viktoria, Olle och Ina
Er blogg bestod av bra texter som var kul att ta del av. Det hade varit ännu lite bättre om ni tagit med lite bilder dock. Själva tidsresan har lite Trollkarlen från Oz-känsla över sig (på ett bra sätt!), riktigt smart att ni får med flera olika historiska händelser under resan! Det blir lite mindre trovärdigt i intervjun då författaren har ett epoktänkande och vet att hon lever i romantiken (på frågan om det stiltypiska). Bra frågor på intervjun.
SvaraRaderaI likhet med Daniel Defoe tyckte Mary Shelley att alla var lika värda och borde accepteras som de är, men Shelley tog det steget längre och verkar faktiskt mena att detta innebär att alla är lika värda. Defoes jämställdhetstankar omfattade endast vita och kristna människor.
Romantiken skiljer sig mycket från upplysningstiden, som ni tar upp i er text, inte minst vad gäller skrivsätt. Frankenstein och Robinson Crusoe är bra representanter för respektive epok då Frankenstein är fantasibaserad medan Robinson Crusoe bygger på fakta och verkliga händelser. En stor likhet i texterna är de nogranna känslo- och miljöbeskrivningarna som vi i båda fallen får genom Frankensteins respektive Robinsons ögon.
En intressant sak med er roman är att Frankenstein i början av boken verkar vara lite utav en upplysningsmänniska, som studerar kemi och är mycket intresserad av människans anatomi. Ett sådant intresse för vetenskaplig kunskap var ett typiskt drag för Upplysningen. När han sedan började experimentera med sitt monster förvandlades dock verket från upplysningsbaserat till romantikbaserat i samma veva som texten började skrivas ur monstrets mer känslofyllda perspektiv. Intressant!
Kul blogg och bra jobbat!
/Anna, Cornelia, Tony
Helt olikt Dante skapar Mary Shelly sig en roman helt från sina egna fantasier, idéer och värderingar. Hon tänker på ett så mycket större plan än vad man någonsin gjorde på medeltiden. Hon vågar, vilket man inte gjorde på medeltiden, då man var helt fast vid sin tro. Allt börjar kring en idé, inte någon som var baserad på religion, och slutar med hur man verkligen bemöter folk. En fråga som även är aktuell idag. Hur bemöter man folk som är annorlunda egentligen?
SvaraRaderaMedeltiden och romantiken är olika på så många plan. Vår epok var baserad på vad kyrkan sa och er epok på vad hjärtan (i samband med hjärnan) sa. På romantiken så bröt man sig lås från alla band som kropp och själv var bundna till och vi tycker att Shellys roman är en klar symbolik av detta. Likt Kents låt max 500 ”Mary Shellys dröm syr en sixsax söm” berättar allt om att det faktiskt var en dröm som hon vågade skriva ner. Hur troligt är det att man ens skulle lyssnat på en kvinna i samma utsträckning på medeltiden? Om det skulle varit Dantelina som skrev ”Den gudomliga komedin”, som vi på vår epok arbetar kring, så skulle kanske inte ens majoriten då och idag kommit ihåg, läst eller vetat vad det var för bok?
Ni skriver att ” Frankensteins skapelse är till en början god och vill inte göra någon illa, bara bli accepterad. Men på grund av människornas illa behandling blir han ond.” vilket också tyder på många olikheter i våra epoker. På medeltiden hade inget (eller inte mycket) att göra med hur samhället fick en att bli, utan nästan bara att man var skapad av Gud och att en tvungen att leva ett bra liv (oavsett förutsättningar, för dem gav Gud också en) för att man inte ville hamna i helvetet på grund av synder man gjort i livet. Shelly tog tänkandet steget längre och såg världen ur ett större perspektiv än ”här är vi och Gud har skapat oss här för att leva ett liv utan synd”. Genom er blogg kunde man mer urskilja tankar som tydde ett mer tänkande som liknar ”Här är vi, hur ska vi göra för att inte döma alla och för att älska alla som vi älskar oss själva?”, frågor som vi också ställer till oss själva idag. Mary Shelly skriver dock om en man, Victor, som ger Frankenstein liv vilket både visar på en klar olikhet och en klar likhet mellan epokerna. Likheten är det faktum att det ska vara en smart man som ger liv åt någon istället för en kvinna, och olikheten är att det är en människa som ger liv till någon och inte Gud.
Er blogg var kul och läsa och intressant. Ni har fått fram en bra bakgrundsstory till romanen, vilken var tänkvärd. Även var parallellen till Prometheus tänkvärd. Bra blogg, bra kämpat!
Kära vänner! Vi tackar för en mycket spännande läsning. Ni har verkligen lyckats fånga den rätta känslan. Huset, gatorna och dofterna, allt är perfekt. Kul också att ni färdades med luftballong.
SvaraRaderaLåt oss börja med att ta en närmare titt på vår epok. Antiken präglades till stor del utav vetenskapen, konsten, filosofin, astronomin och matematiken. Även plikten var av stor betydelse. Antikens skrifter handlade just om plikter, gudar, kungar och skrevs ofta på hexameter. Ett exempel på detta är utdraget ur Illiaden, där huvudkaraktären Hektor följer sin plikt, och ger sig ut i strid för att skydda Troja. Illiaden är skriven på hexameter.
Romantiken å andra sidan, verkar dock lägga mer fokus på fantasin. Vilket Frankenstein bekräftar. Lite trevligt var dock att boken även kallades för den moderne Prometheus. Prometheus som är en gud från den grekiska mytologin.
Ni skriver att Mary Wollstonecraft Godwin lät sig inspireras av just sagorna om Prometheus. Detta gör att ni närmar er vår epok, eftersom den grekiska mytologin var stor under antiken.
Slutligen förstår vi att romantiken var en slags protest mot upplysningen, och dess stora fokus på vetenskapen. Detta skiljer sig lite från vår epok, eftersom antiken till stor del faktiskt präglades av vetenskapen, även om plikten och mytologin också var en stor del.
Philip, Albin och Linn!